Sötnosen Flisan

...så därför satte jag på ett (eller rättare sagt två) plåster. Fint va :)

  Ursäkta dålig bild...

Ni kanske undrar vad jag fått såret ifrån? Eller inte... Här får ni svaret ändå. Det var Flisan, men jag är inte arg på henne för det.

Så här var det, jag hade jätteont igår kväll när jag kom hem. Tog tabletter, men inte försvann smärtan ändå utan den blev snarare värre. Jag var mycket trött så gick och la mig med värmekudden. Strax kom Flisan och la sig tätt intill, jag hade min arm vid henne för att känna kontakt. Jag började krampa ordentligt (i magen) och försökte (utan resultat) hantera kramperna. Hel kroppen försökte hantera smärtan.

Flisan blev rädd och bet till samt att alla fyra tassar inklusive klor sattes in de med, men på ett sätt var det bra för en del av smärtnerverna gick ju ner i armen istället så vad gjorde väl det. Det var ju inte Flisans mening, snarare att hon var smart och tänkte på detta :) (ja, jag tror att djur är smarta).

För övrigt en fruktansvärd natt med jämna plågor och kramper. Så jag ringde jobbet och sa som det var. Jag kommer senare när jag hunnit vila lite, orkade inte stressa denna morgonen. Kl 1030 var jag på jobbet, lagom till en vårdplanering. Behöver jag säga att dagen för övrigt varit lugn?

När jag kom hem mådde jag bättre. Jag och Flisan gick ut en sväng, Flisan hade fått en ny sele. Hon var inte förjust i detta utan ville snabbt upp i min famn igen. Så gick vi istället ner i källaren och bokade tvättid till helgen.