Ett klockrent program, man kan inte låta bli att le :).

Visas på kanal 5, måndagar kl 22.00 (alltså nu).

http://kanal5.se/web/guest/pensionarsjavlar/-/artikel/av/dsC5/1097/4561001/1.1

Ursäkta, hur stavar man till cops? Haha...

Skänker idag en tanke och skickar massa kramar till min kära vän Emma, som den 27e oktober förlorade sin älskade vän och extrapappa. Skänker också några extra tankar till övrig familj och vänner.

Än en gång har en älskad person lämnat jorden för tidigt. Livet är inte rättvist. 2010 känns som ett sorgens år.

Tungt och obeskrivligt.  

Lite uppdatering.

Har nu fått en ny medicin och j*la vilka biverkningar. Enligt husläkaren (som jag för övrigt inte alls tycker om) är det ju övergående biverkningar, så får väl snällt stå ut en vecka (eller två). Hur nu det ska gå!?

Detta i väntan på att jag ska få komma till min "riktiga" läkare på endocenter som är lite av en "expert" på problemet. De sa att jag skulle få komma in så fort som möjligt och är priad, men när är så fort som möjligt? I väntans tider - hoppas jag inte behöver vänta så länge.

Tänk vad det vore enkelt om man slapp biverkningarna, men nej, det ska väl inte var enkelt. Får väl inse att det faktiskt kunde varit värre.

Suck!

Sitter framför den öppna spisen, dags att lägga på ett vedträ till så att inte lågan slocknar. Snart kommer m och p hem, då blire lite fika.

Är ju sjukskriven nu och även om jag vet att det är "rätt" känns det tungt. Jag missar allt roligt nu för jag orkar inte helt enkelt, min kropp är totalt utmattad - det känns som om jag har sprungit ett marathon med influensa i kroppen.

Jag missar afrodansen, kvällens roliga fest, lägenhetsvisningar, innebandyträning och övrig träning, jag missar onsdagsfikat, dejter med C, besöket hos L o E i Knivsta, utbildningen på HUL på torsdag där jag skulle träffat mina gamla kollegor från Enköping osv. Även nästa helgs Jönköpingsresa har blivit inställd. Känns så surt och så tungt, jag missar allt.

Jag vill inte vara sjukskriven mer, men jag klarar inte att gå tillbaka till jobbet heller, det funkar inte så som jag mår nu. (men tro mig det är inte pga jobbet jag är sjuk, dit vill jag tillbaka så fort som möjligt).

Man ska lyssna på sin kropp, varför gjorde inte jag det?! Jag lät det gå för långt.

Nu ska jag kämpa mig upp igen, även om det kommer att bli svårt. Jag ska, men först ska jag få bukt på sömnproblemen och börja sova ordentligt. För grundstenen till liv är mat, sömn m.m - de basala behoven.

Jag hoppas att ni finns där vid min sida och stöttar mig igenom detta. Jag erkänner, jag klarar det inte själv.  

Läkarens dom kommer imorrn så nu tar jag en paus i bloggandet, kanske till och med sätter punkt. Finns ingen mening alls med detta i nuläget. Kanske jag återkommer, kanske inte.

Vem bryr sig egentligen.

Hejdå!

Har hela dagen samlat kraft för att gå till Ica och kl 18 gick jag iväg, hade ingen mat hemma knappt så var tvungen. Var skönt med lite frisk luft.

Det var en lugn kväll. Stjärnklar himmel, vindstilla och ca 2 +.

Så då till dagens funderare:

På vägen till/från affären mötte jag flera som var klädda i, ja faktiskt termojacka, mössa och varma vantar. Med dragkedjan långt uppdragen upp över hakan. Varför undrar jag? Det var inte kallt ute och vad ska dessa personer ha på sig när det verkligen blir minusgrader och blåst ute...

Själv hade jag ett par tunna mysbyxor, en regnjacka med fleecetröja under, gympadojor och endast tunna vantar. Och trots att jag har feber ooch ofta är en frusen person så frös jag inte alls denna gång.

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Är det okej att gå och lägga sig redan, fast klockan bara är 22.15?

Det ska jag göra iallafall, är man sjuk och trött så är man. Så skiter i va ni säger, jag och andra små barn ska sova tidigt en fredag som denna. Håll tummarna att febern är borta imorrn och jag får sova inatt, utan smärtor.  

Vem som åker ut i idol får jag veta imorgon.

GODNATT!