ett steg i taget...

Presentation

URL:    http://emmus84.bloggagratis.se
Registrerad:    2009-06-22 19:07
Senast inloggad:    2012-04-22 20:55
Bloggtitel:    ett steg i taget...
Förnamn:    Emma
Efternamn:   
Län:    Uppsala län
Kommun:    Uppsala
Ort:    Uppsala
Intressen:   

Kanske ska presentera mig lite.


Mitt namn är Emma och jag är 27 år. Jag som älskar västkusten och spenderat varje sommar där i större delen av mitt liv bor nu i en storstad på östkusten. Hit flyttade jag av en ren slump på grund av jobb. Nu har jag bott här sedan november 2008, i två och ett halvt år. Tiden går fort.

Jag är Småländska från början och min familj bor kvar där nere, 40 mil bort.

Jag bor tillsammans med min älskade katt Flisan som är 8½ år. Hon är en blandning mellan maine coon och norsk skogskatt. Trots att hon är en liten tjej har hon alltså två stora kattraser i sig. Hennes personlighet påminner dock mycket en ragdolls då hon älskar att bli uppburen och älskar att mysa. Flisan fick i april diagnosen ljuvercancer och opererades snabbt efter diagnosen kom. Hon är idag friskförklarad och mår toppen.


Min blogg handlar till stor del om händelser och upplevelser i mitt liv och om min sjukdom endometrios.


Min endometrios-historia (i lång korthet): Min första symtom kom med första mensen när jag var 12. Smärtorna var (och är) mitt största symtom. Jag fick p-piller pga. smärtorna nör jag var 14, provade massa olika sorter, inget fungerade. Inga smärtstillande fungerade heller. Fick tillsist mini-piller och hade inte mens på två år och mådde mycket bättre. Gick däremot upp 10 kg i vätska, så slutade med mini-pillerna och gick ner lika snabbt igen. Massa undersökningar gjordes, cystor hittades, men man sa att de var "normalt" och att mina smärtor var vanliga menssmärtor. Jag levde med dessa smärtor i många år, smärta vid sex hörde också till det "vanliga", men man fick ju "stå ut". Tillsist var det bara att hålla sig borta från pojkvänner och därmed sex. Jag trodde länge att jag var "onormal".

Vintern/våren 2007 vände det dock, jag skickades akut av en ung allmänläkare till kk/gyn på lokala sjukhuset. En stor utredning sattes igång, en titthålsoperation genomfördes i buken och jag fick min diagnos - endometrios. Eller med största sannorlikhet det... Jag gick hos en kurator på ungdomsmottagningen ett tag för att hantera min nya situation.

Andra operaionen våren 2008 med cystor som var ca 10 och 12 cm i diametern. Inget tvivel om sjukdomen den gången. Jag till min lycka hade fått en diagnos, jag var inte onormal, jag var bara sjuk. Jag hade dock aldrig hört talas om denna sjukdom tidigare. Jag fortsatte leva som vanligt, jag tänkte -"värre kan det väl inte bli". Jodå, smärtorna blev tillsist kroniska och många andra symtom kom till. Jag bodde numera i min nya stad, där jag skulle övertyga nya läkare om min diganos, jag behövde inte anstränga mig. Efter en anamnes och gamla journaler sa de att det fanns ingen tveksamhet om endometrios.

Nya utredningar, akutbesök, olika behandlingar, olika smärtstillande osv. osv.

Sommaren 2009 sattes en hormonspiral in, jag skulle också fortsätta med mina p-piller som kombination. Vardagen fortsatte, magsmärtan fortfarande mitt främsta symtom. Fruktansvärda smärtor, att jag svimmade av dem ingick också i vardagen.

Augusti 2010 kom en stor vändning, åt det negativa. Jag fick ett skov och låg deckad i en vecka av fruktansvärda smärtor, 2½ månad sömnproblem efter detta som ledde till en depression och sjukskrivning. Start med medicinen citalopram (antidepressiv medicin), sedan provera dubbel dos samtidigt som mina p-piller. Provera mådde jag urselt av och de hjälpte inte ett dugg, jag gick upp i vikt igen. Titthålsoperation i februari 2011, där endometrios åter igen konstaterades och cystor samt sammanväxningar togs bort. Så hösten 2010 och våren 2011 är en tid jag inte minns mycket, jag mådde inte alls bra - varken psykiskt eller fysiskt. Jag började gå hos en kurator samt en sjukgymnast på gyn, som hjälpte mig vidare i vardagen. Fick av sjukgymnasten akupunktur. Min läkare och jag tog ett beslut om sista utvägen - hormonsprutor 1 gång/månaden med östrogenplåster mot biverkningarna.

Idag mår jag bra, har bara "hanterbara smärtor", 3 på vas-skalan. Biverkningarna av sprutorna finns, men numera är de inte så hemska som i början så de går att stå ut. Har dock en övervikt på 10kg på grund av medicinerna. Men så länge jag mår bra får man acceptera de 10 kg +.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------

Det var min historia i stort sett, för att korta ner det har jag försökt att inte gå in på djupet. Är det något får ni gärna fråga.

Om min sjukdom:

Endometrios innebär att vävnad som liknar livmoderslemhinnan, endometrium, förekommer utanför livmodern. Vävnaden kan finnas var som helst i kroppen. Vanligast är att den finns i buken, till exempel på bukhinnan, på äggstockar, på urinblåsa eller på tarm samt i ärr efter operationer. Sjukdomen går i skov och har en tendens att återkomma och ge upphov till varierande smärttillstånd, trötthet samt eventuell infertilitet.


- Symtom:

  • Smärtsamma menstruationer.
  • Smärta vid samlag (djupt inne i slidan).
  • Buksmärtor av olika slag samt tarmbesvär med knipsmärtor och ibland även diarré eller förstoppning.
  • Barnlöshet är också vanligt.
  • Smärta i korsryggen och ut i benen.
  • Trötthet, utmattning.
  • Feber.
  • Infektionskänslighet.
  • Depression.

Man kan lida av endometrios även utan att ha ovanstående symtom. Man kan också ha dessa symtom utan att ha endometrios.


- Exempel på olika undersökningar för att påvisa endometrios är genom titthålsoperation, magnetkamera eller utraljud.


- Behandling:

  • Endometriom i äggstockarna kan tas bort kirurgiskt. Mindre härdar i form av endometrios-öar kan man ibland bränna bort med diatermi eller laser. Ibland kan det vara svårt att identifiera alla härdarna och då kan medicinsk behandling vara ett alternativ.
  • Det finns ingen direkt läkande medicinsk behandling, men de olika behandlingarna brukar minska eller ta bort härdarna kortare eller längre tid och medföra att symtomen blir lindrigare eller försvinner helt.
  • Den vanligaste och kanske mest effektiva behandlingen är med sk. GnRH-analoger som ges i sprutor eller spray i näsan. Dessa stänger av den egna hormonproduktionen så länge behandlingen pågår. Man hamnar därför i ett tillfälligt klimakterium, östrogennivåerna blir mycket låga och menstruationen försvinner, vilket är bra för endometriosbehandlingen. En påfrestande biverkan är emellertid att man får klimakteriebesvär som svettningar, värmevallningar och tunna slemhinnor i underlivet.
  • En annan behandlingsmetod är att använda gulkroppshormon i relativt höga doser för att direkt påverka härdarna och dessutom få menstruationerna att upphöra.
  • När man behandlat en viss period brukar man, om kvinnan tolererar, använda p-piller som behandling för att i någon mån förebygga att endometriosen kommer tillbaka alltför snabbt.
  • Kvinnor med endometrios behöver en bra smärtlindring som måste skräddarsys efter individuella besvär och biverkningar.

Endometrios förekommer hos ungefär 5-10 procent av kvinnor mellan 15 och 45 år. Genomsnittstiden för korrekt diagnos ligger mellan 5-10 år.

Att ha endometrios är ansträngande och många kvinnor med endometrios går länge med smärtor innan diagnosen blivit ställd. Man har då ofta känt sig missförstådd av sjukvården och mått dåligt på många sätt. Att överväga kontakt med kurator eller psykolog är också ett viktigt led i behandlingen.


Information hämtad från www.vardguiden.se, www.netdoktor.se, www.wikipedia.se

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se