Snart kommer mor och far - mys!

<3 <3

Så borde äta och göra mig iordning :P.

Igår var det begravning i Helga Trefaldighets kyrka.
Det var min älskade väns mamma som vi sa hejdå, på återseende till. Det var ett känslosamt, men fint avsked. Jag har endast träffat henne några gånger, men så glad hon alltid var, man kände sig alltid välkommen i hennes närhet. Hon var nyfiken och ärlig, hade en otroligt stark personlighet. Hennes skratt smittade alltid av sig.
Jag skänker en tanke till hennes familj, i deras stora sorg.

Sov så gott, tills vi ses igen!

Ja, nu blir det ytterligare ett inlägg om sånt där.

Men jag sitter och funderar, nog för att de starka tabletterna tar bort en del av smärtan (absolut inte all), så är det ju alla dessa biverkningar - yrsel, dåsighet, trötthet, illamående. Vilket är att föredra egentligen?!

Men jag glad att jag inte har en dödlig sjukdom. Ja, jag är sjuk och ja, jag har en kronsikt sjukdom, och ja, jag kommer att få leva med mycket smärtor, men pga detta samt alla de andra symtomen överlever man detta, det måste man. Och det är mycket tack vare min älskade familj och mina älskade vänner, så för deras skull måste jag hålla humöret uppe. Jag är stark och det är mycket tack vare min familj och mina vänner. Min uppväxt, som trots en bra barndom inte har varit enkel, har gjort mig stark och gjort mig till den individen jag är idag. Hur i hela friden skulle jag överleva utan min familj och mina vänner? Vad är då "lite" smärta... ingenting.

Men när man har ont är det svårt att hålla humöret uppe, det är lätt att tycka synd om sig själv och ställa sig frågan - är jag värd dessa smärtor?  Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Varför just jag?

Svaren är; Nej, du är inte värd detta, du har inte gjort dig förtjänt av det.

Det är bara ren otur att just jag (och så många andra) fått en sjukdom.

Jag är inte ensam, inte ensam att ha endometrios och inte ensam på denna jord som är sjuk. De orden stärker mig - JAG ÄR INTE ENSAM!

Läste endoelins inlägg idag (http://endoelin.blogspot.com/), om positivitet och det fick mig att le. Det hon skriver tar jag till mig idag ooch varje gång mina negativa tankar kommer ska jag tänka på en sprallig, naiv fåne med struthatt och skelande ögon... haha.

"Först och främst ska du se på ordet "Positivitet". Ser du en sprallig, naiv, fåne med en struthatt och skelande ögon? Eller ser du en tillmötesgående, uppskattande, entusiastisk liten herre med randig kostym och fint lockigt hår? Du kan inte vara positiv om du anser att det är negativt. Ungefär som att bli katolik utan att tro på Gud, Bibeln eller hans homeboy Jesus, det är menlöst. Men att bryta sina tidigare vanor kan ta ett tag, så för att bli en sann positiv person måste man öva på det."

- Ur Elins blogg, 19e augusti 2010.

...men ibland har man inget val. Har man ingen som kan skjutsa en och dessutom "för sjuk" för att ta sjuktaxi så finns det inget alternativ. Första gången jag ringer 112 och ber att en ambulans kommer, hon var inte så direkt trevlig i telefonen heller och frågade " har du ingen som kan köra dig", va tror hon, då hade jag väl inte ringt efter ambulans. Jag skulle gärna slippa vara sjuk och slippa åka ambualns.

Tog, en timme innan ambulansen kom och jag låg halvt deckad på hallgolvet, ambulanspersonalen var jättegulliga iallafall och även hon som tog emot mig på gynakuten, sjuksköterska/barnmorska va hon nu var. Lite prover togs och jag fick snabbt komma in till en läkare, en läkare som jag inte tyckte om. Henne vill jag helst inte gå till igen, kanske hon hade en dålig dag, får tro att hon hade det eller bara var trött. Klockan var ju som sagt inte så mycket. Efter anamnes och undersökning konstaterades det vanliga - endosmärtor. Dock fanns inte cystan på vänster äggstock kvar så kan mycket väl varit den som spruckit, och det betyder helvetes smärtor.

Vilade sedan en timme efter då mina ben knappt bar mig, sen ringde den trevliga sjuksköterskan/barnmorska eller vad hon nu var efter en truck som kunde köra mig till apoteket. Lite komiskt faktiskt, hörde när hon ringde och hon sa att en DAM här behöver skjuts till apoteket... Haha, jag, en DAM, endast 26 år. En trevlig man som körde trucken iallafall.

Sen skulle jag ringa efter en sjuktaxi hem, men de gick sig inte. "Du måste ha sjukintyg eller att avdelningen du var på ringer efter taxi, du får gå tillbaka dit", sa en ganska otrevlig röst. Va tror dem egentligen?! Men jag antar att de är folk som myglar så på ett sätt bra att de inte beviljar sjuktaxi hursom. Jag orkade iallafall inte gå tillbaka till andra sidan sjukhuset så tänkte ta bussen hem, men ute vräkte det ner så ringde en vanlig taxi, blev 30 kr dyrare än sjukresa så det var egentligen inte så farligt. Nu är jag hemma igen och hoppas att smärtorna ska försvinna snart, samvetet säger att jag ska gå och jobba imorrn, men min kropp säger emot. Vi får se hur det ter sig.

Nu ska jag nog vila lite. Har vart en lång natt med mycket smärtor.  

Är lite ledsen och besviken samt är oerhört trött på dessa j*la smärtor. Men som man säger "Gud straffar vissa direkt" och "man får som förtjänar".  

Alltså vecka 2 efter semestern. Fortsatt ganska lugnt på jobbet och nästan alla är tillbaka från semestern. Dock börjar jag denna veckan med att vara sjuk. Halva natten med kramper, sedan gick jag ändå iväg till jobbet som jag brukar. Men denna gången gick det inte alls. Testade ändå med Tens, men det funkade inte alls så kl 11 åkte jag hem. Så nu ligger jag i soffan med värmekudden. Nu framåt eftermiddag har de värsta kramperna börjat släppa, hoppas de släpper helt snart för senare ska jag och två kompisar till blomsteraffären. Vi ska fixa en blomma till begravningen på fredag.

För övrigt är allt som vanligt. Allt flyter på och det är fullt upp, därför jag inte hunnit blogga, höra av mig eller ngt. Men, men, så är det ibland.

I helgen var det sommarfest på Elins bakgård, slutade med att vi nog var en 20 personer. Kul! Blev Flurran sedan och som vanligt en rolig, men sen natt. När man kom hem igen somnade man gott på kudden.

Sitter på jobbet och fördriver tiden. Väntar på att Stina säger: Nu går vi hem.

Haha, det där lät kanske lite fel. Stina bestämmer inte mina arbetstider, men jag ska hem till henne direkt efter för massage och fika. Just det ja, in till en patient först och ta bort värmen under hennes rygg. Sista för idag.

Sen blire förbi ica på hemvägen då brödet och margarinet är slut. Ska baka rabarberpaj inför mysfikat med tjejorna imorrn.

Sen hoppas jag på sömn inatt. Håll tummarna för mig!

<3

Ja, då har mna haft 3 veckor semster. Har vart redigt gött. Två av dem spenderades på Irland och nu, den sista veckan är jag som sagt i Jönköping. Imorrn åker jag tillbaka till Uppsala, blir skönt att få söndagen hemma och ladda inför jobbet på måndag. Om jag orkar blire nog ngr lägenhetsvisningar också, samt träffa M :).

Idag har jag målat fönsterlisterna hemma på huset hos föräldrarna, nästa år ska pappa måla hela huset igen. Är redan 10 år sedan sist och då var det jag som målade hela huset, men då bodde jag ju hemma. Får se om jag kommer hem ngn helg och hjälper pappa och målar. Idag har vi också spelat äventyrsminigolf och ätit räkmacka på Tabergs topp. Lagom att spela mellan kvällsskurarna. Och det som var så fint väder på dagen, sen framåt 16 började det ösregna. Iofs lite mysigt.

Nu sitter vi och degar i soffan och tittar på en otroligt dålig film. Så många kanaler, men ändå inget och kolla på. Mamma och jag spelar dubbelpatiens istället.

Igår tömde jag förrådet och fick låna farfars garage till mina prylar. Passade på att rensa så det blev en sopsäck med skräp och 1½ med gamla kläder och prylar som ska lämnas till klädinsamligen. Bra att flytta ibland, för då passar man på att rensa bland sina grejer.

I onsdags träffade jag Emelie och åt lunch med henne sedan fikade jag med Emma och följde sedan med henne hem för att se lägenheten. Trevlig dag med två fina vänner <3.

Ja, de var en snabbuppdatering av veckan. Berättar lite smått vad som har hänt bara. Men det har vart en bra sista semestervecka hemma hos föräldrarna, men det ska bli skönt att komma hem också, där man har sina grejor.

Dumt, men sant - Saknar dig! <3

Här kommer lite bilder från Tabergs topp (minigolf och räkmacka).

Och så en bild på vår efterätt idag: Jordgubbar, hallon och blåbär - Mums!